Jag har några få, men väldigt väl omtyckta vänner i mitt liv. Vissa har jag nära mig och andra bor längre ifrån. Den jag älskar och saknar allra mest är den som bor längst bort. Jag gjorde ett smycke och skrev en vacker "dikt" ( lite ironi... )och skickade det med posten. "Dikten" var på rim och skulle liksom locka till lite skratt;) Igår fick jag ett sms som lyfte mig högt! Det blev precis som jag tänkt. C blev otroligt glad och lycklig över presenten:)

   Elin är dottern, J är älskade sambon...

Tack för att DU finns i mitt liv!