Igår började jag alltså jobba igen efter 4 sköna veckor. Det är inte det att jag inte trivs på mitt jobb, det är bara så att min högsta önskan är att få vara hemma. Jag vill göra det som känns ok för dagen. Kanske tillverka smycken? Kanske sooooova? Kanske engagera mig i något projekt på bortaplan?(då menar jag inte en annan man…) Ha mer ork till familj och så vidare.

Jag har mer ont i magen när jag jobbar, känner mig irriterad på det mesta, är trött så att det skriker i mig. Nu låter det som om jag är lat och arbetsskygg och kanske är det precis vad jag är, eller så är det något annat. Jag började arbeta som 13-14 åring, flyttade hemifrån vid 16, flyttade hem igen vid nästan 18 år och hemifrån igen vid 18½….

Jag har alltid klarat mig själv ekonomiskt, eller ja…. tillsammans med den jag har bott med. Jag har jobbat helger, lov, vissa kvällar och det har varit ok. Förutom att den chef jag hade var allt annat än mänsklig. Nu kanske jag trampar över gränsen med det jag skriver, men jag står för det. Han gjorde mig väldigt osäker, ledsen, rädd och liten. Han hade verkligen förmågan att förminska folk och det har nog format mig till en del. Jag är ganska rädd för konflikter, att stå upp för mig själv och att livrädd för att göra fel.

Det där med rädslan för att fela genomsyrar mig som människa eftersom det handlar om allt jag gör.

Jag tror inte på det jag gör till 100 % vilket är trist. En komplimang eller ett beröm riktat mot mig måste analyseras…

 Jag blev mamma när jag var 20½ år, vilket jag absolut inte vill ha ogjort och säkert skulle göra igen om jag skulle leva om mitt liv. Jag har aldrig levt själv och alltid varit tvungen att ta hänsyn till andra.

Kanske är det därför jag känner som jag gör ibland? Jag vill bara ligga kvar under täcket, glömma bort att jag har familj och bara fisa ett par veckor.

Ibland vill jag bara vara själv och kunna skita i allt annat. Det är tur att min underbara börjar förstå vad jag menar.... Alla har vi våra spöken, eller hur?!

 Oj, vilken upplyftande läsning va! Jag är trött idag. Har öppnat och gick därför upp 05.20 Jag vet!!! En del gör det varje dag. Stackars er!

Nu ska jag stoppa in en rabarberpaj i ugnen och invänta fikabesök. Min bror, svägerska och Elsa ska ev. komma. Och bebben ligger kvar där inne i magvärmen. Jag ska nog knacka på och tala om att hans faster ska älska honom så fort han anländer till världen.  Då kommer han nog ut… Mohaha!

Le, och världen ler mot dig!