Jaha ja, nu är det alltså dan före dan, före dopparedan och snön lyser med sin frånvaro. Jag skulle så gärna vilja ha lite snö! Det blir så ljust och fint. Men, men, julafton blir det ju ändå:)

 Igår städade vi heeeela dagen. JA, först spelade jag ju tennis. Jag fick stryk! Men det är så roligt:) Nästa gång ska jag ta hem vinsten...

Städet gick väl sådär. Jag hade alla taggarna utåt efter kl.11.00 fram till att jag somnade igår. SUCK! Det kryper i hela kroppen och det känns som om jag ska spricka. Höll faktiskt på att göra det vid ett par tillfällen. Det verkar som om jag har misslyckats (eller VI) med att få barnen att förstå att det underlättar om ALLA hjälps åt. Inte bara med städning utan med allt som ska göras. Man kan inte bara få, man måste ge också. Jag ska försöka säga upp mig från att vara den som ska styra upp allt åt barnen. Ibland önskar jag att jag kunde få lite av B:s sätt. Han kan liksom bara koppla bort allt tugg, trams och sånt. Skönt för honom... Jag ser till att väskor är packade, att dom kommer i tid, alla grejer är med (som ska med:)), skorna är knutna, tänderna borstade, rumporna torkade, näsorna snutna.... Haha, inget är överdrivet!!! Nej men man kan ju undra. L blir 12 år i februari och O är drygt 10! JAG måste släppa taget för att överleva själv. Kanske lär dom sig av misstagen? Learning by doing.

Vi lagar maten, killarna tittar på tv. Vi städar (ibland även deras rum), dom roar sig med spel, tv el. dylikt.

Vi får skylla oss själva. Allt kan inte ändras över en natt, men nu jäsingens måste vi sätta hårt mot hårt! Påminn mig gärna ni som är i våran närmaste krets!

Detta är inget skit mot min man, han är kanon, men jag är den som måste ha 100% koll på allt. Är det vanligt? Jag tror det....

Både jag och B är ändå uppväxta i hem där man fick hjälpa till. Kanske är det därför vi gör såhär? Ett stort misstag från våran sida. Barn behöver ta ansvar. Det växer vi av, allihopa.

O sa idag att om vi vinner en miljard så skulle han vilja köpa lite smällare. "Ja, sa jag, med dina pengar".. Gu va tuff jag var:) Sedan undrade han om jag skulle sluta jobba då. Jag sa att det skulle jag, men han skulle vara tvungen att gå i skolan. Klok som han ändå är svarade han:

"Ja, utbildning måste man ha annars kommer man ingenstans i livet!"

Hm, vi har lyckats med något!

Jag älskar mina barn, men det skulle underlätta om dom tog lite mer ansvar.

Nu ska jag koka knäck, baka (säger man så?) marknadskarameller, fixa de sista julklapparna och senare ska vi klä våran lilla smala, formsydda gran. Den är vald med precision... Inte är den äkta heller! Jag ska förklara för er som kommer att se den...

Oäkta gran, tjurig mamma, ögon som tidrar och en pappa som lindrar

Jul, jul strålande jul, det ska bli såååå kul:)

Förresten! Imorgon kommer "min sida" (nästan alla...) på skinkmacka och lite glögg! Välkomna! Dom som inte dyker upp hoppas jag på en annan dag:)