Detta är, enligt mig, riktigt roligt!!!

Lyssna och skratta!

http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1735697&BroadcastDate=&IsBlock=0

Har barn rätt till olika känslor? Låter vi våra barn vara arga, ledsna, rädda osv. Eller är det bara känslan glad som är ok?

Ser vi våra barn och lyssnar vi på dom?

Vi som vuxna har ju känslor som spruttar runt i kroppen mest hela dagarna och det är ok. Men om ett barn tex blir arg så är vi oftast där och ska rätta till, skoja fram ett leende eller liknande. Vad säger det barnet? Tänk om du själv är arg över en orättvisa, att någon har sagt något som sårat eller att du "inte får vara med" och någon säger:

- Men inte är du väl arg? Kom igen, var glad! Nä, här surar vi inte!

Eller om du är ledsen och någon säger till dig:

- Äh, det där är väl inget att vara ledsen för!

Eller kanske t.o.m skrattar åt dig och undrar om det var så farligt egentligen...

Jag skulle bli galen kan jag säga!

Själv anser jag att barn är ofärdiga vuxna som besitter samma rätt till respekt och samma rätt till ett trevligt bemötande som oss vuxna.

Basta!

Nästa gång ni träffar ett barn med någon av dessa känslor kan ni väl pröva med att säga.

- Jag förstår att du är ledsen (arg, rädd, sårad osv) och det är ok för mig!

Sätt ord på vad barnet känner så lär sig barnet även att det finns olika namn för det som dom känner just för tillfället! Man föds inte med kunskapen om vad allt man känner kallas.

Kom ihåg att:

      "Det är först i mötet med andra människor som vi ser oss själva."

Därför är det viktigt med ett bra möte där vi känner oss sedda och lyssnade till, vare sig vi är barn eller vuxna!

Jag anser inte heller att det vi inte pratar om inte finns. Det finns visst! Det är bara att det inte blir löst utan gnager och mal och kanske växer till ett stort problem...

Stora och djupa tankar på en vanlig onsdag:)

I morgon blir det skolparken och "Barnens dag" med massor av kuliga upptåg:)

Kanske ska jag ta med mig min väska med loppcirkusen och slå på ett uppträdande?